Sommarhelg. Och har vi inte kommit längre?

Jag körde förbi Ingelstad i lördags morse och fick faktiskt tårar i ögonen (igen) – sjön låg precis spegelblank och naturupplevelsen var total. Har aldrig sett en sjö ligger så lugn och fin. Solen sken och det var klarblått. Helgen har gått åt att ligga några meter från vattnet och lapa sol. Härligt!

Innan lapandet av sol var jag, maken och älskade dottern på haj-film. Ja, jag har ett speciellt förhållande till detta djur och jag ska förklara vid senare tillfälle.

Nåväl – hajfilmen var som de flesta hajfilmer, hjärtat pumpade på oss alla i salongen och jag badade inte speciellt mycket i helgen… Dock, jag kan inte låta bli att nämna att jag  reagerade över filmresencension av denna film. Jag brukar sällan läsa recensioner men det var ju ändå en hajfilm så jag slängde ett öga. Nästan bottennapp var betyget och man kunde läsa ”En del av filmen går också på ut på att visa den kvinnliga huvudrollsinnehavarens  vältränade kropp ur så många perspektiv som möjligt”. För någon månad sedan kunde man läsa resension av nya filmen av Tarzan och där stod att läsa om den unga herr Skarsgårds kropp som han kämpat med i så många månader att få. Reportage om hans välsvarvade bringa och hur mycket han just fått kämpa för att få den kunde läsas i spaltmeter – vilken bragd! Jag har ju faktiskt även sett den filmen, då det var familjens sommarfilm, och jag vill nog påstå att jag har aldrig sett så många vinklar och scener på magrutor och andra muskler i hela mitt liv.

Vår kvinnliga huvudrollsinnehavara i hajfilmen hade våtdräkt, eller delar av våtdräkt, på i hela filmen. Tarzan hade en liten tyglapp. Och hon har ju också kämpat sig till sin vältränade kropp – minst lika hårt som Tarzan. Jag blir lite ledsen – vi har kommit till 2016 men ännu värderar vi bedrifter olika beroende på om det är en kvinna eller man. Ska inte lägga ner så mycket värderingar på filmrecensioner men som jag brukar säga – det är i det lilla i verkligheten kommer fram och som påverkar det stora.

/M

Annonser