Mod – och ska man låta det som skaver vara?

Förra veckan, under våra strategidagar, fick jag och många av mina närmaste kollegor rejäla inspirationstankar kring ledarskap, mod, hållbarhet och processer. Det var talare från Kairos future, professorer från kända och ärofyllda universitet mm. Fantastiskt och tänkvärda ord som både skapade lätt förvirring, pirr i magen men också än mer råg i ryggen.

Arbetet med att jobba för och med en hållbar omvärld är ett stort arbetet – vi pratar om såväl miljö och ekonomi som sociala aktivtiter. Vi fick följa Hans Abrahamsson i ett tre timmars föredrag om  Socialt hållbar stadsutveckling i en alltmer globaliserad värld. Underbart, skrämmande och tankvärt. För att sammanfatta det hela så var det som att få en berättelse som var 360 grader i 4D utan och innan. Svårt att sammanfatta men oerhört tankvärt och det mest fantastiska är att jag känner att vi har startat många av de initiativ och aktiviteter som såväl Hans och andra talare som  Ida Texell , Annika Lindberg och Anders Ljungberg pratade om kopplat till effektiva och hållbara organisationer. Vi som kommun tar vårt ansvar till en bättre värld, både för oss som jobbar i kommunen men även de som vi har som våra intressenter.

Alla de aktiviteter vi gör under paraplyet – Växjö Europas grönaste stad – är kopplat till hållbarhet. Tänka på miljön, säkerställa att företag kan utvecklas och etablera sig här, utveckla en bra plats att leva och bo. Det är ju något som initierades för många år sedan av modiga politiker (första aktiviten var att rena sjöarna 1963). Alla dessa talare var väl insatta i Växjös hållbarhetsarbete och ord som föredöme, framåtskridande kom många gånger. Smicker, men då jag också vet om att det görs så mycket för säväl miljö, tillväxt för företag och medborgare är jag glad att det nämndes.

Under helgen kunde jag inte låta bli att fundera kring ordet mod i samband med ledarskap, och den träff jag hade för en tid sedan med mitt nätverk av ledande och icke ledande chefer i näringslivet och offentlig sektor. Där hörde jag berättelser om organisationer som inte fungerade pga bristande uppföljning, bristande tillgänglighet och bristande återkoppling som gör att folk inte ser sig sedda, inte vet vad de ska göra eller förväntas av dem, där leda och fördela inte finns utan var och en av grupperna får sköta sig själva avlöste varandra. Men också hur utmanande det är när man väl får uppföljning, får tillgänglighet av sin chef, ser sig sedda och tydliga förväntningar finns – det som tidigare var något man skyllde på, kunde skydda sig bakom och kanske var en trygghet fanns där inte längre och den förändringen är också en resa. Eller då personer som aldrig fått frågan ”vad vill du framöver eller vad ser du ditt nästa steg” äntligen får den frågan (då det är så man får en dialog kring just personlig utveckling och kompetensutveckling) upptäcker att det finns en förväntan om personligt ansvar för egen utveckling och det kan göra ont och vara jobbigt.

Eller en annan intressant historia som är vanligare än man kan tro – den om en gruppering som saknat ledarskap och där gruppen själv utvecklat ett subledarskap och en subkultur för att kunna överleva. Ungefär som när barn tar över föräldraskapet. Att det då blir tandagnissel och en del starka känslor när väl ett ledarskap kommer är inte ovanligt men nödvändigt. Eller den berättelsen om en medarbetare som funnits i berättarens organisationer i närmare 30 år, aldrig fått återkoppling trots att hen skapat enorm förvirring, frustration och faktiskt sjukdom över sitt beteende men som ingen någonsin pratat med personen om. Ska man sänka huvudet i sanden och låta det vara eller ta sitt ansvar och visa mod även om det kan innebära att utmana och få folk att ta ett par steg utanför sin comfortzone? Allt för att skapa trygghet, veta vad som förväntas, ge stöd, och även se det naturligt att ta upp frågan om ”vad vill du framöver eller vad ser du som ditt nästa steg”.

Sammanfattningen av mina möten förra veckan, föreläsningen om mod och dialogen i mitt nätverk var tydlig – att som ledare ta tag i de utmaningar som finns även om det i vissa fall kan göra lite ont under resan är att visa mod och något som är nödvändigt för att få både organisationer och medarbetare att växa.

Förresten – några av er har undrat vilket ord det var jag skulle skriva då det blev så fel (som jag kort nämnde i torsdags) – spelregler …

 

//M

Annonser